Godmorgon ;)

Man kanske kan tycka att det borde vara goddag vid denna tiden men inte för min del. För inatt har jag faktiskt sovit vilket var väldigt välbehövligt. Igår var jag extremt trött hela dagen bara för att jag inte sovit nått alls natten innan. Så jag gjorde en chansning innan jag lade mej och tog en atarax. Jag vågade inte ta två som jag brukar (dom få gångerna jag tar dom) eftersom att jag har ganska så fullt upp med att hålla mej nattetid och man vill ju inte bli för avslappnad.. Men en blev det tillsammans med asacolen och klysmat och natten har varit lugn:) Jag har vaknat några gånger på morgonen och då brukar jag inte kunna somna om utan jag brukar gå upp på en gång, det var bara det att imorse var jag så trött så jag orkade inte utan halv tolv kom jag upp ur sängen, förutom ett "toabreak" vid sextiden. Så jag känner mej till och med lite utvilad. Till min stora glädje så var morgonens toatömning inte enbart diarre utan faktiskt liite fast också. Vilket känns som ett steg i rätt riktning:) Nån belöning måste man ju få för att man nu har ett svullet ansikte som är knallrött. Jag hade inget minne av att jag var väldigt röd i ansiktet förra gången jag åt kortison, men nu så både kommer jag ihåg det och ser det varje gång jag tittar mej i spegeln. Suck. Det känns som att det kommer bli mer smink än vanligt denna sommar.. Efter detta konstaterande gick jag in till huset där jag bestämde mej för att det skulle bli en ordentlig frukost idag. Maten är som sagt inte prio ett men jag vill försöka äta litegrann var tredje timme och en någorlunda ordentlig frukost står jag mej iaf på länge om orken tryter senare. Så två rostade mackor med skinka och en liten skål med soygurt, hallon och boveteflingor blev det. Och okej, jag kan erkänna att jag orkade inte allt men det var nära iaf;) Nu är det bara att se hur magen reagerar.. Det som ligger på schemat nu är en liten promenad men som sagt så tänkte jag smälta frukosten lite först för jag har ingen större lust att behöva sätta mej och skita längs vägen.. Så jag får se hur det går. Jag älskar att promenera när jag är hemma hos mamma och pappa för här kan man ta hunden med sej vilket gör det hela mycket roligare. Men sen jag kom hem i lördags har jag knappt orkat stå på benen så om jag går en liten promenad idag kommer jag bli väldigt nöjd över mej själv.

Innan jag går så vill jag sist men inte minst tacka så himla, himla mycket för era kommentarer. Det värmer ända in i ryggmärgen:) Inget är så värdefullt när man mår dåligt som råd, tips, stöd och uppmuntran från människor med samma problem.

Tack för att ni får mej att inte känna det som att jag är ensammast i hela världen<3

Ny dag, ny kamp.

Så känns det som att livet funkar just nu. Igår var det väl ingen toppendag precis. Fick inte i mej nån mat på hela dagen så jag var inte så rolig att ha att göra med på kvällen, stackars min familj.. Inget dög att stoppa i magen för det jag suktat efter i två dagar är mjukt bröd, vilket jag inte tål. Och nåt annat ville jag inte ha. Så man är ju minst sagt hopplös. Föressten så lär jag nog ändra min åsikt i mitt senaste inlägg angående kortisonet. Skrev ju att jag var jättepigg osv. Nu är det tvärtom. Igår sov jag som en stock till halv tolv och orkade knappt ta mej ur sängen ändå. Och så var jag som en zombie hela dagen. Igår kväll lyckades jag iaf ta predklysmat någorlunda ordentligt, tacka gud för vaselin!;) Men sen var inte natten så rolig. Jag somnade i några timmar och låg sen vaken mellan tre och fem och höll mej. Tillslut så pallade jag inte det längre utan gick upp på toaletten. Sen somnade jag om tills älsklingen klev upp halv åtta varav jag också gick upp. Jag har ätit kortisonet i en vecka idag så idag blev det nertrappning till sju tabletter. Känns inte så bra med tanke på att det inte är ett dugg bättre än men jag kör på tills doktor L ringer nån gång. Till min stora förvåning och glädje så har detta skov inte gett mej någon ledvärk, men tji fick jag. Kortisonet har gett mej en hemsk ledvärk. Jag vet inte ens om det står med som en biverkning men det måste bero på det. Det har kommit mer och mer de senaste dagarna och nu är det inte alls skojj. Hur jag än ligger och sitter så gör det ont. Hittils "bara" längst ner i ryggen och i knäna och smalbenen och fotlederna. Men det räcker gott och väl.. Skitmedicin..

Imorse lyckades jag iaf kolla på en film vilket inte var så illa pinkat, jag försökte igår men jag har ingen ro i kroppen att sitta still så länge så igår blev det inget av med det. Men imorse gick "27 dresses" på canal + och den var ganska okej. Efter det lyckades jag få i mej två små hårdmackor med skinka och alldeles nyss ett litet äpple, vilket jag är stolt över. Maten är fruktansvärt ångestladdad just nu med tanke på mina hemska magsmärtor och ständiga diarreer. Jag har knappt nån matlust alls, men jag vet att jag måste äta, vilket det inte är så lätt att motivera sej till när jag bara får jätteont i magen och tjugoelva toalettbesök med sönderfrätt rövhål som resultat (ursäkta ärligheten men är det skitsnack så är det..). På dagen idag blev det en tupplur och lite gos med hundarna, och nu börjar snart familjemedlemmarna droppa in så jag ska ta och försöka pigga på mej lite nu. Som ni märker så blev detta bara ett inlägg med ren fakta hur jag mår, vilket är skit rent ut sagt. Så just nu är det bara att tuta i sej själv en sak.

Livet är till för att överlevas.   

Hejhej.

Nu är jag uppe i Lima igen hos mamma och pappa. Det är ett himla åkande upp och ner..

I onsdags höll jag på med lavemanget och det hela dagen vilket inte var speciellt trevligt men vad har man för val liksom. På torsdagen kom min kära mamma ner till Stenungsund för att vara med mej till sjukhuset i Kungälv. Min pojkvän har nämligen inte tatt sitt körkort än och man har inte lust att åka buss i nästan en timme när man inte ätit på två dygn, mår jätteilla och har rännskita. Så klockan ett var jag och mamma på sjukhuset och jag "ställdes iordning" och sen gjorde dom coloskopin på mej. Vilket inte var så trevligt den här gången. Förra gången var jag nerdrogad med lugnande och smärtstillande så jag märkte inte så mycket. Men denna gången var jag klarvaken och fick endast smärtstillande två gånger när jag kved för att det gjorde så jävla ont. Fy faan vilken undersökning. Det enda som är bra är att det är extremt skönt när det är över..  Förra året när jag hade mitt första skov satt inflammationen precis i början på tjocktarmen. Men där var det läkt nu och nu hade det bytt sida. Där dom två sista decimetrarna på tjocktarmen är, precis innan ändtarmen, var det ganska kraftigt inflammerat. Men det jobbiga var/är att förra året när min läkare gjorde coloskopin på mej så kunde han inte säga till 100% att det var UC jag har. Så jag har inte en fast diagnos egentligen men det lutar åt att jag har UC. Och i torsdags när jag genomgick coloskopin så var det en annan läkare som skulle undersöka mej, så min "riktiga" läkare hoppades på att denna läkaren skulle kunna se den här gången att det verkligen är UC + att det togs massvis med prover den här gången. Men när jag låg på uppvaket efteråt och träffade den här läkaren så kunde han inte heller avgöra vad det är jag har. Han sa att jag har inte en klassisk ulcerös colit. Vilket får mej att fundera på vad en oklassisk ulcerös colit är..:P Men jag hoppas att proverna visar nåt iaf för det är jobbigt att dom inte kan säga till 100% vad det är jag lider av.. Och hur ska jag kunna förlika mej men min sjukdom när jag inte ens vet att det är UC utan när det faktiskt kan vara Chrons.. Suck..

Fler mediciner fick jag också föressten. Förutom asacolen och prednisolonet så har jag nu även pred-klysma rektallösning som jag tar på kvällen och pentasa-suppar som jag ska ta en varje morgon. Så nu känner jag mej minst sagt full av mediciner..

Ja, det är väl det som hänt de senaste dagarna. Jag märker att allt blev väldigt rörigt skrivet nu men jag hoppas att ni hänger med lite iaf =)

Och som jag skrev högst upp så var jag tvungen att följa med mamma upp till Lima igår. Min pojkvän ska nämligen vara här uppe i två veckor nu och gå en intensivkurs så att körkortet blir avklarat nån gång. Och i mitt nuvarande skick klarar jag mej inte själv så det var bara att följa med upp. Det är skönt på ett vis men väldigt tråkigt på ett vis. Mitt mål nu är iaf att vila så mycket jag kan, ta alla mina mediciner och be en bön att jag ska få må bättre när jag kommer ner till Stenungsund. Jag vill bara bli bättre igen så att jag kan umgås med mina vänner, vara i skolan så mkt jag orkar och inte känna mej tvungen att ha en toalett inom 5 meters räckhåll..

Idag märkte jag att kortisonet börjar ta ut sin rätt också. Jag vaknade hur pigg som helst klockan kvart i sju. Och jag brukar sova som en stock till klockan tio minst. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte somna om utan tillslut gav jag upp och duschade och gick in i stora huset till mammas stora förvåning som inte är van vid att jag är uppe tidigt;) Och nu är jag jätterastlös men jag vet inte vad jag ska göra. Rastlöshet, uttråkning och orkeslöshét kombinerat med en jättepigg känsla i hela kroppen är rätt drygt. Jag tkr att jag blivit lite svullen i ansiktet nu men jag kanske inbillar mej. Om inte annat så blir jag det säkert snart.

Men nu ska jag kila iväg och se vad min pojkvän har för sej.

Ha det så bra allihopa!

Over & Out

Hejsan!

Sent på eftermiddagen igår ringde min läkare och vi pratade en stund. Jag var helt förkrossad nästan för jag hade så fruktansvärt ont i magen och jag berättade allt om min mardrömshelg. Han tyckte att det var helt och hållet uppenbart att jag är i ett skov nu och att det inte var nån ide att chansa utan nu var det hårda puckar som gäller. Så imorrn blir det fasta och lavemang hela dagen och coloskopi på torsdag klockan två (han fixade en akuttid åt mej så det är därför det ska ske så fort). + att nu är det kortisonbehandling som gäller. 8 tabletter varje morgon i en vecka och sen blir det nedtrappning med en tablett i veckan. Det är bara att hoppas att det biter bra nu så att jag bara behöver ta det i åtta veckor. När jag hade varit ner på torget och hämtat medicinerna och handlat lite saft och juice tills imorrn (var jätteförvånad att jag klarade av det med tanke på mina magsmärtor) och kom hem och ställde medicinerna i köket så blev jag både gråt och skrattfärdig. Mitt medicinintag från och med nu per dag ser ut följande:

*Morgonen; 8 prednisolon 5 mg, 2 asacol 800mg, + en tuggtablett som kalktillskott.

*Kvällen; 2 asacol 800mg + en tuggtablett som kalktillskott.

* Min vanliga astmamedicin seretide diskus som jag alltid tar morgon och kväll.

Och jag vet att detta är en fis i rymden till skillnad från vad vissa andra sjuka tar, men för mej känns det rätt mycket just nu.. Jag ser inte fram emot att samla på mej vätska och få värmeväxlingar som en klimakterieko. Det är det jag kommer ihåg mest från när jag åt kortison för ett år sen. Att jag svettades asmycket och frös om vartannat, att ansiktet svällde upp som en ballong och att jag blev väldigt darrhänt. Det är det jag minns av att äta kortison och det visar sej väl snart hur det blir den här gången.

Skolan har föressten drabbats väldigt, väldigt hårt den senaste tiden och allt jag har att göra klart den här terminen kommer inte hinna bli klart. Och nu finns det inte en chans att det ska gå. Så mycket bekymrad och ledsen ringde jag rektorn på min skola och det blev bestämt att jag ska gå en extra termin. Jag klarar det inte annars. Hon sa det att det är viktigast att det blir gjort, inte när det blir gjort. Vilket är ganska logiskt. Så jag tar studenten med mina klasskompisar i juni 2010 men så går jag hösterminen också sen för att bli helt klar med allt. Så som det ser ut just nu så behöver jag inte känna pressen från skolan för tillfället och jag kommer bli florist tillslut. Så det har hänt mycket idag och jag har inte fattat nåt av det än. Jag agerar som en robot, kanske för att skydda mej själv på nåt vis, men allt sjunker nog in så småningom. Nu ska jag se på tv en stund innan det blir sängen, lär gå upp halv sju och börja med lavemanget imorrn bitti så nån sovmorgon blir det inte iaf. Jag hoppas ni har det bra allihopa!!

Puss o kram

Jag tycker att den här bilden passar in väldigt bra på hur jag mår.

Så illa som det är nu har det inte varit sen jag blev sjuk i UC för lite mer än ett år sen. Och det går så fort. Bara över helgen nu så har det förvärrats betydligt. Jag har varit förkyld i nån vecka nu och därför inte lagt märke till hur magen betett sej riktigt. Men i torsdags var förkylningen nästan borta så jag tänkte gå till skolan och allt på fredagen, men när jag vaknade på fredagsmorgonen var jag totaldäckad. Inte i förkylning utan i att magen gjorde så himla ont. Dålig i magen har jag varit en tid men eftersom att jag haft fullt upp med att snyta mej så tänkte jag väl inte på det. Så nån skola var det inte att tänka på. Utan jag rinde min handledare och hon och rektorn är hur hjälpsamma och förstående som helst och säger att jag inte ska tänka på skolan utan vara hemma och krya på mej, men ändå känner jag mej så värdelös när jag inte klarar av att gå till skolan.. Suck.. Men tillbaks till saken då så hade jag hemskt ont i magen i fredags och i princip bara låg i soffan eller sängen och tittade i taket och tryckte i mej olika smärtstillande och antimåillatabletter osv för att klara av eftermiddagen. För det är nämligen så att i hela mitt liv har jag drömt om att få åka motorcykel. Och på torsdagskvällen ringde F;s och min vän D och frågade om jag ville åka motorcykel med honom på fredagseftermiddagen. Så ni kan ju gissa att jag ville det liksom!;) Och på nåt jäkla vänster lyckades jag klä på mej fyra lager kläder i värmen och åka motorcykel med honom. I tre timmar var vi borta, men vi åkte inte hela tiden utan vi hälsade på hans tjej och min vän E ett bra tag också. Men det var så underbart. Jag trodde innan vi åkte att jag kanske skulle vara lite rädd om han åkte fort men jag blev helt lugn när vi åkte. Det var en obeskrivbar känsla av frihet, och för första gången på flera år kände jag mej inte sjuk, bara oerhört fri. Och nu kommer ni tro att jag är helt dum i huvudet eller självmordsbenägen eller liknande, men det var även en bra känsla på nåt vis att veta att om jag släpper taget om D medans vi åker så ramlar jag garanterat av och antagligen så dör jag. Nu hade jag inte alls i tankarna att jag skulle släppa taget, det är inte så jag menar. Men när jag har tänkt på det såhär i efterhand så tror jag det berodde på att jag kände mej lika dödlig som alla andra. Äh, det är ingen ide att jag försöker förklara utan när jag kom hem iaf så var det jag hade att säga att jag förstår att så många älskar att åka motorcykel, men jag fattar också varför många dör. Men om ni som är sjuka inte vill känna er sjuka för en stund så vet ni vad jag rekommenderar. Efter den MC-turen var jag ännu mer utmattad men vi samlade hela gänget hemma hos J och grillade och umgicks. Och för första gången orkade jag inte "spela" glad och så. Utan jag satt och var trött på en stol och var inte så social som jag brukar, vilket inte plågade mej så himla mycket, och då är det illa:P Vi kom hem klockan ett på natten och jag däckade på en gång. Igår var jag med en kompis nere på torget och tog det lugnt, satt vid havet i solen och myste bara. Sen tog jag det lugnt och så skulle D och E komma på kvällen och mysa. Kvart i sex var jag på toa och kom ut därifrån helt förstörd. Det var nämligen blod i bajset. Usch vad ledsen jag blev. Jag sminkade över det rödgråtna innan vi fick besök, men de stannade inte så länge för de skulle åka till en fest och kolla lite. Och dom ville ju jättegärna att jag skulle följa med, men jag kunde inte för jag hade så ont i magen och så är jag på toa hela tiden. F stannade hemma med mej iaf och resten av kvällen var jag bara ledsen och sen gick vi och la oss. När det är så illa att man inte kan vara med och åka bil i en halvtimme då är det illa.. Och idag är det inte mkt bättre. Jag har knappt sovit inatt för att jag har ont i magen, men klockan elva gick jag upp och sen klockan elva har jag varit på toa och gjort nr 2 tolv gånger. Och klockan är "bara" sex. Det bara rinner ur mej och det är blod och slem och åååj. Jag orkar inte och jag vill inte. Det enda jag har lust med är att borra ner huvet i marken och låtsas att jag inte finns. Och så ont i magen som jag har idag har jag aldrig haft i hela mitt liv tror jag. Fortsätter det såhär så är jag väl död i övermorrn.. Jag har iaf lyckats äta en måltid idag vilket jag är stolt över. Min matlust är lika med noll så jag har knappt ätit de senaste dagarna och tur är väl det, annars hade jag väl bajjat ännu mer. Ne, imorrn blir det till att ringa medicinmottagningen och säga åt dom att dom för i helvette lär göra nåt nu. Hur långt ska det gå innan nån agerar liksom? Det enda jag vill är att må bättre så att jag kan gå till skolan och umgås med mina vänner. Är det för mkt begärt?

Nu ska jag gå på toa igen (konstigt!!), och sen får jag se om jag kan peta i mej nån mer mat. Och så ska jag tänka tillbaka på när jag åkte motorcykel för då kände jag mej lycklig! Ha det så bra allihopa!

Kraamar

Hejsan!

Idag ska jag försöka skriva ett kort inlägg för datan har fått spunk och fungerar bara från och till, alltså hinner jag inte skriva en uppsats idag:P

Jag är iaf tillbaka i Stenungsund igen vilket är ganska så skönt. Vi var på dop igår vilket var jättekul, bebisen var hur lugn och söt som helst och jag har verkligen saknat alla kompisar som också var där. Så jag log och skrattade så mycket igår så jag hade kramp i kinderna hela kvällen. Skön känsla;)

Men igår kände jag också att en förkylning kom krypandes och helt riktigt. Imorse när jag vaknade klockan sju kändes det som att jag blivit överkörd av en lastbil eller nåt. Totalt knockad är jag. Snoret rinner och ögonen rinner och huvudet känns som det ska explodera. Så det var bara till att blanda ut morgonmedicinerna med panodil och lägga sej igen. Just nu är jag uppe men det blir snart sängen igen. Måste vila upp mej så att jag kan gå till psykologen och förhoppningsvis skolan imorgon. Kan säga att det känns inte bra att missa skolan idag.. Suck.. Magen krånglar hela tiden med ständiga trängningar, diarre varvat med hyffsat normalt bajj och slem. Men jag börjar ju bli van vid det igen.. =/

Nu är det bäst att jag slutar så inte internetet dör igen..

Ha det så bra! 

Jösses vilken påsk det har varit.

Jag kan verkligen lova att det är skönt att den är över..

I lördags på påskafton vaknade jag sjöblöt av svett men tänkte inte mer på det utan duschade och knatade in till huset och pillade i mej lite frukost. Illamående och huvudvärk hade jag, även bölden i halsen var kvar, men det gjorde inte lika ont. Det var jättefint väder ute så jag satte mej ute på verandan och solade och pluggade. Fortfarande lyckligt ovetandes om vilken jobbig kväll jag skulle få uthärda. Framåt eftermiddagen blev illamåendet mycket värre och magen började göra riktigt ont. Whatever tänkte jag, men plötsligt bara tappade jag all kraft och gick och lade mej en stund. Plötsligt fick jag frossa och skakade och det blev tungt att andas. Mamma bäddade ner mej i soffan med ett tjockt duntäcke men det hjälpte inte så mycket för jag skakade iaf. Jag låg dock där och kände mej bara mer och mer borta medans magen gjorde jätteont och hela kroppen verkligen gjorde motstånd till att vilja finnas överhuvudtaget. Innan jag och älsklingen skulle gå och lägga oss pallrade jag in i badrummet och tog tempen (och jag vill bara nämna här att jag inte haft feber på flera år fastän jag varit så dålig). Och tempen visade 39.6 Tjohoo liksom. Eller inte.. När jag tagit mej till sängs med älsklingen till hjälp och med spyhinken i högsta hugg så var det väldigt svårt att somna, för fastän jag var totalt utmattad så var pulsen så hög att hela jag hoppade kändes det som. Och efter att tydligen både ha sjungit en stund och pratat som en kvarn så somnade jag;P  Sen var jag upp en gång i timmen hela natten med världens diarré och magen gjorde så himla ont.

Men igår på morgonen så hade febern försvunnit fast jag mådde lika dåligt för det. Så gårdagen spenderade jag mest på toaletten med vattendiarré en gång i kvarten varvat med lite dataspel (need for speed) och tv-tittande. Stackars F som ville mysa med mej fick knappt vara i närheten efter att jag för femtioelfte gången förklarat att man vill inte pussas när man mår jätteilla. Så han tillbringade dagen vid datan, men jag tror han tyckte det var roligt ändå för det har han aldrig tid med annars;) Hela dagen igår var jag rädd att kvällen skulle sluta likadant som kvällen innan, men som tur var så gjorde den inte det. På lördagskvällen då jag var så dålig ville älsklingen att jag skulle in på akuten, men är man envis så är man. Här är mina motargument:

”1. Det är 10 mil till akuten i Mora. Och det sista man känner för när man mår så jävla dåligt är att åka bil i en och en halv timme. + att jag av egna erfarenheter avskyr akuten där.

2. Jag är ju superwoman! Och behöver därmed inte åka till sjukhus.

3. Läkaren skulle ändå aldrig orka lyssna till alla mina symtom. Checka in det här så fattar ni..

Mina besvär: Nästan 40 graders feber, muskel och ledvärk i hela kroppen, sprängande huvudvärk, konstant illamående, ont i halsen, ont i öronen, svårt att ta djupa andetag och andas ordentligt,  fruktansvärt ont i hela magen (tarmar, lever och kanske nå mer), diarre en gång i kvarten, svettig som en gris och mensvärk!! Hm, undrar om jag glömde nåt..”

Så ja, jag antar att ni förstår att det var minst sagt mycket som hände på en gång. Det kom faktiskt några små tårar en sväng för att det var så jobbigt. Men jag överlevde!!=)

Idag mår jag betydligt mycket bättre om man jämför med i lördags, har faktiskt inte varit upp och bajjat på hela natten vilket är skönt. Jag tog god tid på mej att duscha och fixa iordning mej imorse, sminkade mej till och med för att det gör ganska mycket psykiskt om jag känner mej lite finare och inte ser ut som ett vandrande lik. Måendet är sådär ändå. Har fruktansvärd ledvärk idag, men min älskling F som är reumatiker har extra ont idag så det kanske beror på vädret som inte är det bästa. Magen beter sej som när man haft magsjuka, den känns tom och bubblig och jag har väldiga magknip från och till. Men hittills har jag bara varit på toaletten två ggr vilket inte är så dåligt. Halsen har jag inte ont i alls idag men jag vet inte om bölden är kvar, och jag orkar inte bry mej.. Målet annars för dagen var att mamma åkte på apoteket i Sälen för att hämta ut Zofran åt mej så att mitt illamående försvinner så att jag kan göra någonting. Men dom hade inte det där så jag får stå ut.. Nu har jag skrivit en lång uppsats om min glada påsk:P

Jag hoppas att ni andra haft en lugnare och bättre helg än mej!

Ha det så bra!!=)

Kraaamizar

Hejhej!

Nu är det några dagar sen man visade sej här men det blir lätt så ibland.

Och jag kan ju börja med att rapportera att mitt allmäna oflyt fortsätter.

Imorse vaknade jag och hade fruktansvärt ont i halsen, och när jag kikade efter så är vänstra sidan i halsen jätteröd och svullen och så är det en stor böld där! =/ Suck. Inte ett dugg skönt kan jag lova. Eftersom att det är helg så avvaktar jag med att åka till doktorn ifall det blir bättre. För jag har ingen lust alls att sitta på akutmottagningen i Sälen och vänta i massor med timmar för att det sitter en uppsjö med klantiga turister där som brutit både det ena och det andra. Så jag har iaf lyckats få i mej mat och just nu är det inte så farligt, men jag gissar på att det blir värre ikväll igen för det brukar alltid vara så med halsont att det är värst på morgonen och kvällen. Så den som lever får se. Annars så är jag allmänt jätteslak. Började ju med asacolen i tisdags kväll, och jag vet inte om det är medicinerna men jag är jättetrött, har huvudvärk och är mer eller mindre illamående. Precis som det var förut.. Och jag är inte ens uppe i full dosering än.. Så igår måste älsklingen varit väldigt förtjust i mej för jag var så fruktansvärt grinig och irriterad. Det är hemskt att det onda går ut över dom man älskar mest. För det är inte alls meningen..

Idag har jag bara tagit det lugnt, sett på tv och klätt björkris med fjädrar (som våran hund tycker det är jätteskojj att äta upp;P) Och annars händer väl inget speciellt för bristen på ork är stor. Nu är det snart dax för mat, får se om jag får i mej nåt för jag är inte alls hungrig..

Jag vet inte när jag skriver här nästa gång så jag önskar alla en Glad Påsk!!

Puss & Kram