Hejsan!

Jag tänkte skriva lite om läkarbesöket jag var på igår.

För det första så slapp jag rektoskopin som tydligen var planerad. Wiie! Och för det andra så var det faktiskt ett givande samtal med doktor L. ÄLsklingen var ju med mej och höll handen eftersom jag knappt vill träffa doktor L själv, så det var jätteskönt;) Alla proverna jag lämnade förra veckan var bra. Leverproverna, blodvärdet osv. Svaret på "bajsprovet" lyckades doktor L få tag på tillslut och det var faktiskt normalt nu. Vilket var extremt skönt att höra. Jag är ju på sista veckan med kortison nu (5mg) och det är skönt att veta att man kan trappa ner utan att oroa sej så mycket och att kortisonet och alla andra mediciner faktiskt gjort sitt. MEN. Så återstår ju den lilla detaljen att jag ändå inte mår bra i magen. Och doktor L säger att min UC ska jag inte kunna må dåligt av just nu. Alla dom besvären jag har (ont efter måltid, jättesvullen och spänd, buksmärtor som är hemska ibland, att det onda går över (iaf tillfälligt)  efter toalettbesök, bubblig, gasig och allmänt körig m.m.) är inte min UC, eftersom att alla värden och bajsprovet är normalt. Doktor L kom snarare på att alla dom besvären jag har är fullträffar till IBS. Jag blev inte särskilt paff att han drog den kopplingen för jag har sen flera år tillbaka blivit ifrågasatt IBS. Bara det att det aldrig har "blivit något av det" eller hur man ska säga. Det är bara ett halvår eller ett år sen ungefär som man ville koppla mina besvär till IBS, och då nästan ge mej den diagnosen. Men jag orkade inte med det då. Det kanske låter konstigt men då hade jag precis fått veta att jag hade Ulcerös Colit + att jag kanske även hade skleraserande colangit. Och när dom då i samma veva drog in IBS så pallade jag inte. Jag är ganska säker på att jag gick hem och grät och sen bara helt enkelt bestämde mej för att jag inte skulle ha det också. Sen har det inte kommit på tal och jag har förträngt det typ:P Så igår när doktor L började prata om det så var det inte så avlägset för mej, det låg nånstans i bakhuvudet om man säger så. Det värsta var ju att F var med mej och han och jag har inte diskuterat IBS nån gång. Han hade aldrig tänkt på att jag kanske har det med. Man är så insnöad på UC hela tiden liksom. Iaf så blev han helt lyrisk för att allt stämde in så himla bra på mej. Eller inte lyrisk kanske men lite exalterad blev han. Så nu kan jag inte gå hem och låtsas som att det regnar. Det känns som att det är kört den här gången, att jag är avslöjad liksom. Om en timme ska jag till min psykolog vilket behövs efter allt detta. Jag vet inte om jag orkar ta till mej ytterligare en kronisk diagnos den här gången heller, men jag känner att jag är tvungen nu. Så nu ska min psykolog få hjälpa mej att acceptera detta faktum.

Ska två eventuella kroniska diagnoser bli tre?

P.S Jag bad även doktor L att skriva en remiss till Östra Sjukhuset i Göteborg vilket han skulle göra. Så någon dag denna veckan skickas mina journaler till Mag och Tarm - avdelningen där. Och jag hoppas, hoppas att dom tar emot mej. Det kan ju inte bli värre än vad det har varit.. D.S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya bloggadress är:   www.kekkeskrypin.blogspot.com

Hejhej. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu meddelar att jag inte ska skriva mer i den här bloggen. Som ni märkt så har det inte varit så mycket skrivande den sista tiden och det är nästan på pricken ett år sedan jag började blogga. Det har hjälpt ...

Hejhej. Nu är jag här igen;) Jaa, dagarna går och här sitter jag. Så känns det. Jag gör inte så mycket. När F är hemma är det roligt för då har man ju nån att prata med och vi går ut och promenerar och lagar mat och så. Men oftast så jobbar han och d...

Jag vill börja med att säga att jag är inte en sån som klagar. Och oftast tycker jag inte synd om mej själv. Så att alla vet det. För jag måste skriva av mej nu för jag är så himla arg. Och ännu värre blir det för att jag tillåter mej själv att påver...

Hejsan! Som ni märker så är det väldig dålig uppdatering här för tillfället. Så jag tänkte att det är bäst att ge er ett livstecken så inte nån tror att jag blivit jättesjuk eller nåt. För jättesjuk är jag inte utan det går riktigt bra med magen. Jag...