Hejhej!

Nu är jag här igen^^

Och det är faktiskt lite bättre med allt. Visst, det är väl långt ifrån bra, men det är bättre :D

 1.) Jag har ju som ni märkte fått en egen lägenhet;) Och det gör verkligen att jag mår mycket bättre fastän jag inte flyttat in än. Idag ska jag ner på torget och välja tapeter, och det ska bli jätteskojj! 

2.) Förra veckan tog jag bort gluten ur min kost igen, och det har blivit mycket bättre. Dom hemska smärtorna jag hade i magen med kramper och så finns inte längre. Utan nu är det mer molande magont ibland, precis som det alltid varit. I förrgår åt jag gluten ganska sent på kvällen för att se om något hände, och kl sex igår morse vaknade jag med såna där hemska smärtor igen som som tur var gick över på dagen. Så nu skiter jag totalt i vad dietisten sagt och lyssnar till min egen kropp istället. För jag tror att jag själv knäckt nöten^^

Frågan är om uppehållet av asacolen påverkat nånting? Hmm.. Det är svårt med biverkningar och sånt..

3.) I lördags var jag och min vän J till Göteborg och fönstershoppade. Då hittade jag äntligen klänningen! Jag har länge velat ha en festklänning men jag har aldrig hittat en klänning som känns bra. Men när vi gick in på Fuji så bara hängde den där:D  Halterneck, röd och jättesnygg! Så det var bara att slå till. På eftermiddagen kom jag hem och bytte om till den omtalade klänningen, och så kom F hem till mej. För vi firade tre underbara månader tillsammans i lördags. Med mys, pyttipanna & ägg, tv-tittande och nagellacksmålning^^ Hehe* Men trevligt det var det:) Tack för att du alltid ställer upp och finns där för mej, du betyder mer än du nånsin kan tro.

F.B.H - jag älskar dej<33

Igår kväll var F här med sina polare V och J. Och då hade han med sej sin dvdspelare, eftersom min gått sönder. Så nu ska jag äntligen få träna igen. Jag har en cd-skiva med Core på, som jag tränar till hemma när jag känner för det. Och det ska jag faktiskt göra nu, så jag får se hur det går. Om kroppen orkar med eller inte. Sen ska jag ta en lååång varm dusch:) Och sen bär det av ner till torget på lite olika ärenden innan F kommer hem till mej.

 Det var alltså dagens uppdatering.!

Ha de så bra allihopa!

Over & Out^^

JAAA!!

ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN

något positivt i allt jobbigt som händer.!

Något bättre än detta hade inte kunnat hända just nu, det var precis det jag behövde. Nu känns allt verkligen lite bättre! Jag kanske anar ett ljus i tunneln (den psykiska iaf:P). Och gissa varför?

*

*

 *

Jo! För att efter tre terminers sökande så har jag idag fått veta att jag fått en egen lägenhet!:D:D

Det är exakt en sådan som jag vill ha, den ska renoveras och jag får välja tapeter och sånt (så då blir den ju skitsnygg!), + att den ligger i trappuppgången bredvid studentboendet där jag bor nu, så det är nära och smidigt att flytta!

Nu får jag äntligen göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill!!!

Jag är så GLAD att jag kan spricka! Har gått runt med ett leende på läpparna hela dagen, och det är absolut inte vanligt!

Ja, det var väl allt från mej idag^^

Ha det så bra allihopa!

Pusspusspuss =D 

Åååj, nu hade jag precis skrivit klart dagens inlägg, och så försvinner det!! Fuck!! Jag får väl skriva om då...

* SUCK*

Den här helgen har varit jobbig. Det blev akuten på fredagskvällen med stora påtryckningar av mamma och pojkvän. Jag ville absolut inte men min pojkvän tvingade med mej. Jag hatar verkligen sjukhus, jag får panikångest bara jag tänker på det. Undrar vad den fobin kommer från.. 

Menmen, natten fredag-lördag så satt vi på akuten. Skojj. Klockan 06.00 igår på morgonen lades jag in på medicinavdelningen. Fick sova i knappt två timmar innan de dagliga rutinerna där drog igång och lugnet var över. Och stackars F som satt på en stol bredvid min säng hela tiden och halvsov i massa olika ställningar så han hade ont överallt sen. Min älskling <3. På dagen kom min läkare och vi pratade en ganska lång stund. Ulcerös Coliten och levern/gallgångarna är bra, alla värden är normala. Det var hur skönt som helst att höra, men ändå jobbigt för vad är det då liksom?. Vi kom överens om att jag ska sluta med min underhållsmedicin i två veckor, för att se om det är den som påverkar. Så får se om det blir nån skillnad då.

Men jag har under många år gått hos en barnmedicinläkare för min astma, och han har varit inne på en sjukdom förut. Och nu när jag och min läkare pratade så var han också inne på den. Nämligen IBS. Jag har själv haft det i tankarna förut för det stämmer väldigt bra med symtom och sånt. Men jag orkar inte ha en tredje kronisk, obotbar sjukdom. Det räcker mycket mycket väl med två. Så om jag har det eller inte blir nog en lite senare fråga men jag bara hoppas, hoppas att jag blir bättre så att jag slipper få en diagnos till. För jag vette faen hur jag ska palla det. Så har jag insett att jag nog är lite deprimerad också. Eller ja, jag är deprimerad. Kruxet är att jag är så bra på att dölja det att min psykolog inte märker det ens en gång:P Min pojkvän säger att jag är en skådespelare av högsta klass, och han har nog väldigt rätt i det. Den enda (och första) gången jag bröt ihop helt totalt inför honom, och min "jagärintesjuk-mask" flög åt helvette, var i fredags. Och vi märkte ju hur det slutade då, nämligen med akuten.. 

Så inga fler breakdowns för min del. 

Att få komma hem igår var iaf som att komma till himlen. Jag sov som en stock hela natten, det har aldrig varit så skönt att få sova. Idag vaknade jag trött, men ändå utvilad. F kom hit på dagen och så har vi tvättat, gått en lång skön promenad, duschat och ätit min supergoda spagetti bolognese^^ Snart ska vi kolla på en film på fyran som verkar bra. Jag ska bara väcka min prins först som uppenbarligen också är trött efter helgen;) 

Och detta var min helguppdatering.

Puss hejj. 

Hejsan.

Det här kortet har jag tagit på en tavla jag ritade förra året när jag var sjuk. Så det är liksom min sjukdomsnalle:P Den hänger på väggen bredvid min spegel så att jag ser den många gånger om dagen. Och den påminner mej mycket om allt jag gick igenom då, den ger mej lite styrka för allt skit som hänt detta året och så påminner den mej om att jag ritar ganska bra;) hehe:P

Idag är jag hemma för jag mår så dåligt och hela min kropp är som en tickande bomb känns det som. Igår kväll var jag och träffade J igen, min allra bäste vän som jag inte umgåtts med sen i maj för att det hände lite grejjer då.. Men det var så fruktansvärt skönt, roligt och trevligt att träffa henne igen, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat henne<3

Men det var när jag kommit hem igår kväll som det bara brast för mej. För det var liksom ett halvår sedan jag träffade henne senast, och då var sjukdomen något väldigt "nytt" och jag åt massor med kortison och var allmänt hyperaktiv. Och visst, jag hade ganska mycket ont i huvudet och mådde illa och hade väääääldigt mycket vallningar och svettningar, som en klimakteriekossa:P Och jag kunde inte sova på nätterna. Biverkningarna fick man nya tabletter mot och  det blir ju egentligen en ond spiral. Men jag var oftast pigg. Ganska mager, svag i kroppen, men ändå pigg! Allt detta satt jag och tänkte på inatt när jag kom hem, och tårarna bara forsade nerför kinderna på mej. Det är inte konstigt att jag inte kan acceptera min sjukdom, för jag vill inte acceptera att jag mår så jävla dåligt varje dag. Om det vore som det står om Ulcerös Colit, att man bara är dålig i skov och sedan mår bra mellan skoven så skulle det nog vara lättare. Men att må så himla dåligt dag ut och dag in, det tär verkligen på en. Min mamma håller på och försöker få över mej till specialisterna på Sahlgrenska, för det funkar inte alls med läkare och så i Kungälv där jag är nu. Jag mådde riktigt uselt i slutet på förra veckan så mamma ringde och sökte min läkare i måndags och han har inte hört av sej än. Jag är iochförsej glad för det för jag tycker inte om att prata med honom för vi funkar inte ihop. Han lyssnar inte ens på mej känns det som.. Jag var där på koll den första september och så bestämde han att vi ses igen i februari! I februari liksom. Åååj.. Dessa läkare. Min pojkvän tycker att vi ska åka in på akuten snart om ja inte blir bättre, men jag åker inte till nån läkare överhuvudtaget förräns jag i princip är död. Så bra förtroende har jag fått av läkare..

Eftersom att jag sitter här och skriver en hel bok (:P) så kanske ni fattar att jag inte är i skolan idag. Det allra värsta är att i onsdags var jag i skolan hela dagen och gjorde en jättefin krans med kransdekoration och så. Men jag var inte nöjd med mej själv när jag kom hem. Jag fick inte en kick och ett lyckorus över att jag klarat en hel dag i skolan, för jag mår så dåligt och är så trött så jag orkar inte glädjas åt något längre.. Bara för att jag laddade upp psykiskt och med styrka och glädje bestämde mej för att gå till skolan mera och "skärpa mej" som man så fint säger, så kraschade det totalt. För det blir kortslutning mellan viljan och kroppen, och det blir så mycket tydligare för mej själv att jag mår så dåligt som jag gör. Jag orkar inte med det här mera. Jag har inte mått bra en enda dag sen i julas. Och det är ett tag sen det.. Jag bara kom på mitt i veckan  att jag nog mår dåligt för att jag är felbehandlad. Inte kan det då vara meningen att man ska gå runt och må såhär. När jag åt kortisonet och ända fram tills nu typ så tyckte jag att det var det värsta som hänt mej på grund av att jag fick ganska så rejäla biverkningar och hamsterfejs av det;P  Men nu har jag kommit på mej själv med att sakna kortisonet, för då orkade jag iaf oftast göra något och jag var pigg. Men jag får väl se hur det utvecklar sej de närmaste dagarna. Rapport kommer;)

Måste bara säga också att jag saknar min familj så mycket, särskilt min mamma, hon betyder så mycket för mej. Hade hon inte funnits så hade jag inte klarat detta alls. För det är hon som får kämpa med läkare och sånt som jag inte vill eller orkar. Tack för allt du gör mamma jag älskar dej! <3

Over & Out 

Jag vet inte vad jag ska göra snart!

 Jag har jätteont på höger sida i magen (levern tänkte jag för det känns som det gjorde förut), men proverna visade inget direkt. Ett värde var lite, lite för högt men det ska man inte kunna känna av. Jag är trött som en jagvetintevad och inatt har jag inte kunnat sova för det kliar överallt. Eller ja, det har kliat till och från i några dagar nu men nu är det typ hela tiden. Stackars F tror väl att jag har fått loppor :P  Men vad är det för fel liksom!? Jag blir snart galen.! Och för fyra veckor sen ungefär så fick jag ett jätteskumt utslag neranför halsen, högt upp på bröstet liksom. Det var som en ganska stor plita/knöl typ med ett stort sår i, och det var djupt under huden så det såg ut som ett hål, och det  blödde och varade. Det gjorde hur ont som helst och när det hade läkt efter nåt som kändes som en evighet så blev det ett ärr. Snyggt! Precis där halsbandet sitter liksom.. Jag tänkte inte så mycket på då vad det var men nu har jag upptäckt att jag har fler små sår lite här och var. Inte alls lika stora som tur var men ändå. Någon som har eller har upplevt något liknande?  

Och bajjet är det ingen ordning på heller längre, ganska mkt slem och så från och till. Men inget blod iaf, peppar peppar! Har alldeles nyss lämnat ett avföringsprov som ska säga hur magen mår, så får se då vad som händer..

Nu bara gnäller jag igen känner jag, men var bara tvungen att avreagera mej lite här så slipper älsklingen ta all skit sen ;P

Ha de så bra alla kottar på jorden!

Kraaaam^^

Nu har jag varit hos doktorn.

Och jag blir så himla arg på doktorar!! Jag skulle dit för att ta blodprov så jag får veta hur levervärdena är. Men det måste ju krånglas så himla mkt. Först skulle läkaren på vårdcentralen bedöma hur jag mådde, vilket är irriterande eftersom att jag själv vet hur jag mår!:P Sen skulle det tas temp, crp och leverprover. Doktorn tyckte jag kändes febrig när han klämde mej på magen, men jag sa att det är jag inte alls det, jag bara kallsvettas som en gris.. För jag visste att jag inte hade feber. Vilket jag inte hade heller. Crp:n visade inte heller något, vilket den aldrig har gjort på mej. Så när jag kommer in till doktorn igen efter provtagningen så sitter han där och säger att allt verkar okej, enbart baserat på att tempen och crp:n var bra. Men att vi får se imorrn vad leverproverna säger. Och jag blir så arg! När jag sa att crp:n liksom inte "funkar" på mej så skrattade han, men jag bad honom att kolla på datorn och då ba;" -ojdå, ditt crp visade ju inte ens något när du var som sjukast förut, ne de har faktiskt inte varit dåligt en enda gång." Och jag bara tänkte att NEJ JUST DET!!!! SÅ SITT INTE DÄR OCH SE BELÅTEN UT OCH DÖM MEJ SOM IINBILLNINGSSJUK, FÖR JAG MÅR SKIT!!!!!!!!!!!

Typ så känndes det.. Jag hatar att behandlas som en hypokondrisk unge när jag är hos läkaren. Och det händer tyvärr alldeles för ofta.  Att man känner sej misstrodd. Och sen när de dåliga proverna kommer så kliar dom sej i huvet och säger ojdå. Varför kan dom inte liksom bara tro på en. Jag har varit sjuk konstant i många olika underliga åkommor de senaste tre åren. Sen i mars har jag haft ulcerös colit konstaterat och levervärdena tror dom hänger ihop med en sjukdom som kan höra ihop med coliten. Så jag vet mycket, mycket om alla mina sjukdomar och problem, man lär liksom känna sin kropp genom sånt här. Och jag avskyr verkligen att gå till doktorn, jag skulle i princip aldrig gå dit frivilligt. Men när man väl plågat sej dit och har ren skär ångest för att träffa en läkare, med vetskapen om att 90% av gångerna jag blivit dittvingad så har det också varit något ordentligt fel, så verkar dom tro att man sitter där och berättar om sina problem för skojjs skull. Kul liksom.! Ne, mina erfarenheter av läkare blir inte bättre. När läkaren från kungälv ringde tio minuter efter att jag varit på vårdcentralen och börjar prata om prover och mediciner som han inte har en blekaste aning om, fastän han "läst" min journal, så bette jag mej som en skitvrång liten treåring för jag orkade inte med det. Typ allt han sa var fel och fastän jag rättade honom så fattade han inte. Tillslut, efter en dålig överenskommelse, så la vi på. Och tro det eller ej, efter nån minut ringer han upp igen och ber om ursäkt, för att han hade visst fel om det där provet vi diskuterade.! Wow liksom!!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJJ!!!!!

Jag hatar sjukvård.. Och att vara sjuk.. Och att må dåligt..

Sorry, detta är nog ett väldigt aggressivt inlägg men jag har mått så dåligt idag och haft/har så jäkla ont, och jag blir lätt irriterad och arg då.. Ingen bra ursäkt, men så att ni vet att jag inte alltid är liten och vrång iaf.. ;P

Jag hoppas att ni haft en bättre eftermiddag än jag^^

Over & Out

Goddagens!

Idag ska jag till doktorn. Jobbigt men nödvändigt. Jag har från och till haft mycket ont i min lever, då mina levervärden varit alldeles för höga. Nu är det nog ca sju månader sen den var dålig senast. Men nu tycker jag att jag känner av den. Jag har haft ont från och till i några veckor, men inget jobbigt. Igår var jag med älsklingen till Göteborg på kvällen och då fick jag ont. Har sovit oroligt inatt och imorse när jag klev upp så mådde jag inte alls bra. Jätteont i magen (levern ev?) och mådde illa. Fick lov att ta en tablett mot illamående så det är tillfälligt bättre men har ont, och det är så jobbigt. Det värker och spänner och gör ont. Så jag ska till doktorn idag för att förhoppningsvis få ta blodprov på mina levervärden. Det kan ju vara en muskel eller nåt som gör ont också men ifall det är levern så känns det viktigt att det kollas upp. För min mardröm är att det ska bli som när leverns var som sämst förut, för det gjorde så in i helv*ttes jä*la skitont så det vill jag aldrig mer uppleva..!!

Önska mej lycka till hos farbror doktorn! =)

Puss & Kram  

 Yo!

Klockan är snart sex och jag håller på och somnar här vid datan. Det känns som om klockan är tio minst, bara för att det är mörkt ute. Men det är bra på det viset att jag för en gångs skull kanske kommer i säng i tid ;P

Idag har jag varit och träffat dietisten. Vi gick igenom alla de olika grejjerna som jag gått och funderat över. Hon har gett mej regler som jag ska följa så att jag har nåt att gå efter och det känns jättebra, nån måste liksom sparka mej i rumpan för att jag ska komma igång. Så från och med imorrn så blir det nya vanor =) Dietisten sade också att jag ska börja äta gluten igen, för det behövde jag inte alls ta bort. Så jag känner mej så himla befriad nu så det finns inte. För mjölkallergin bekommer mej inte ett dugg längre men att ta bort gluten var hur svårt och jobbigt som helst, men som sagt, nu är jag fri från det!:D Tjohoo! Jag får bara be en bön nu att det blir bättre med stackars lilla magen.

Annars idag så har jag inte gjort så mycket. Varit ner på torget och handlat massa mat och så har jag städat och fixat lite hemma. Men nu ska jag ta och kila på dass och sen ska jag sjunga och spela gitarr, det är den bästa avkopplingen, att hålla på med musiken, som är en stor del av mitt liv <3

Ha det så bra allihopa!

Puss o kraaam^^