Nu har jag varit hos doktorn.

Och jag blir så himla arg på doktorar!! Jag skulle dit för att ta blodprov så jag får veta hur levervärdena är. Men det måste ju krånglas så himla mkt. Först skulle läkaren på vårdcentralen bedöma hur jag mådde, vilket är irriterande eftersom att jag själv vet hur jag mår!:P Sen skulle det tas temp, crp och leverprover. Doktorn tyckte jag kändes febrig när han klämde mej på magen, men jag sa att det är jag inte alls det, jag bara kallsvettas som en gris.. För jag visste att jag inte hade feber. Vilket jag inte hade heller. Crp:n visade inte heller något, vilket den aldrig har gjort på mej. Så när jag kommer in till doktorn igen efter provtagningen så sitter han där och säger att allt verkar okej, enbart baserat på att tempen och crp:n var bra. Men att vi får se imorrn vad leverproverna säger. Och jag blir så arg! När jag sa att crp:n liksom inte "funkar" på mej så skrattade han, men jag bad honom att kolla på datorn och då ba;" -ojdå, ditt crp visade ju inte ens något när du var som sjukast förut, ne de har faktiskt inte varit dåligt en enda gång." Och jag bara tänkte att NEJ JUST DET!!!! SÅ SITT INTE DÄR OCH SE BELÅTEN UT OCH DÖM MEJ SOM IINBILLNINGSSJUK, FÖR JAG MÅR SKIT!!!!!!!!!!!

Typ så känndes det.. Jag hatar att behandlas som en hypokondrisk unge när jag är hos läkaren. Och det händer tyvärr alldeles för ofta.  Att man känner sej misstrodd. Och sen när de dåliga proverna kommer så kliar dom sej i huvet och säger ojdå. Varför kan dom inte liksom bara tro på en. Jag har varit sjuk konstant i många olika underliga åkommor de senaste tre åren. Sen i mars har jag haft ulcerös colit konstaterat och levervärdena tror dom hänger ihop med en sjukdom som kan höra ihop med coliten. Så jag vet mycket, mycket om alla mina sjukdomar och problem, man lär liksom känna sin kropp genom sånt här. Och jag avskyr verkligen att gå till doktorn, jag skulle i princip aldrig gå dit frivilligt. Men när man väl plågat sej dit och har ren skär ångest för att träffa en läkare, med vetskapen om att 90% av gångerna jag blivit dittvingad så har det också varit något ordentligt fel, så verkar dom tro att man sitter där och berättar om sina problem för skojjs skull. Kul liksom.! Ne, mina erfarenheter av läkare blir inte bättre. När läkaren från kungälv ringde tio minuter efter att jag varit på vårdcentralen och börjar prata om prover och mediciner som han inte har en blekaste aning om, fastän han "läst" min journal, så bette jag mej som en skitvrång liten treåring för jag orkade inte med det. Typ allt han sa var fel och fastän jag rättade honom så fattade han inte. Tillslut, efter en dålig överenskommelse, så la vi på. Och tro det eller ej, efter nån minut ringer han upp igen och ber om ursäkt, för att han hade visst fel om det där provet vi diskuterade.! Wow liksom!!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJJ!!!!!

Jag hatar sjukvård.. Och att vara sjuk.. Och att må dåligt..

Sorry, detta är nog ett väldigt aggressivt inlägg men jag har mått så dåligt idag och haft/har så jäkla ont, och jag blir lätt irriterad och arg då.. Ingen bra ursäkt, men så att ni vet att jag inte alltid är liten och vrång iaf.. ;P

Jag hoppas att ni haft en bättre eftermiddag än jag^^

Over & Out

 

fenix

8 november 2008 20:55

Jag vet precis vad du menar gumman. Dessa jävla läkare vet inte ett skvatt om vad empati innebär. Är rätt trött på att förklara å fixa allting som dom egentligen borde klara av. Nä, att lägga sig i händerna hos sjukvården är väl något man inte gärna gör. Kan inte mer än hoppas att dom är lite trevliga mot dig nästa gång. Kram!

http://fenixthebasketcase.blogg.se

 

pernilla

9 november 2008 20:53

Hej! Tråkigt att behöva behandlas på det sättet, de läkare och systrar jag har stött på har varit väldigt förstående och hjälpsamma :)

http://carlzzen.bilddagboken.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya bloggadress är:   www.kekkeskrypin.blogspot.com

Hejhej. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu meddelar att jag inte ska skriva mer i den här bloggen. Som ni märkt så har det inte varit så mycket skrivande den sista tiden och det är nästan på pricken ett år sedan jag började blogga. Det har hjälpt ...

Hejhej. Nu är jag här igen;) Jaa, dagarna går och här sitter jag. Så känns det. Jag gör inte så mycket. När F är hemma är det roligt för då har man ju nån att prata med och vi går ut och promenerar och lagar mat och så. Men oftast så jobbar han och d...

Jag vill börja med att säga att jag är inte en sån som klagar. Och oftast tycker jag inte synd om mej själv. Så att alla vet det. För jag måste skriva av mej nu för jag är så himla arg. Och ännu värre blir det för att jag tillåter mej själv att påver...

Hejsan! Som ni märker så är det väldig dålig uppdatering här för tillfället. Så jag tänkte att det är bäst att ge er ett livstecken så inte nån tror att jag blivit jättesjuk eller nåt. För jättesjuk är jag inte utan det går riktigt bra med magen. Jag...