Hejhej.

Nu är jag uppe i Lima igen hos mamma och pappa. Det är ett himla åkande upp och ner..

I onsdags höll jag på med lavemanget och det hela dagen vilket inte var speciellt trevligt men vad har man för val liksom. På torsdagen kom min kära mamma ner till Stenungsund för att vara med mej till sjukhuset i Kungälv. Min pojkvän har nämligen inte tatt sitt körkort än och man har inte lust att åka buss i nästan en timme när man inte ätit på två dygn, mår jätteilla och har rännskita. Så klockan ett var jag och mamma på sjukhuset och jag "ställdes iordning" och sen gjorde dom coloskopin på mej. Vilket inte var så trevligt den här gången. Förra gången var jag nerdrogad med lugnande och smärtstillande så jag märkte inte så mycket. Men denna gången var jag klarvaken och fick endast smärtstillande två gånger när jag kved för att det gjorde så jävla ont. Fy faan vilken undersökning. Det enda som är bra är att det är extremt skönt när det är över..  Förra året när jag hade mitt första skov satt inflammationen precis i början på tjocktarmen. Men där var det läkt nu och nu hade det bytt sida. Där dom två sista decimetrarna på tjocktarmen är, precis innan ändtarmen, var det ganska kraftigt inflammerat. Men det jobbiga var/är att förra året när min läkare gjorde coloskopin på mej så kunde han inte säga till 100% att det var UC jag har. Så jag har inte en fast diagnos egentligen men det lutar åt att jag har UC. Och i torsdags när jag genomgick coloskopin så var det en annan läkare som skulle undersöka mej, så min "riktiga" läkare hoppades på att denna läkaren skulle kunna se den här gången att det verkligen är UC + att det togs massvis med prover den här gången. Men när jag låg på uppvaket efteråt och träffade den här läkaren så kunde han inte heller avgöra vad det är jag har. Han sa att jag har inte en klassisk ulcerös colit. Vilket får mej att fundera på vad en oklassisk ulcerös colit är..:P Men jag hoppas att proverna visar nåt iaf för det är jobbigt att dom inte kan säga till 100% vad det är jag lider av.. Och hur ska jag kunna förlika mej men min sjukdom när jag inte ens vet att det är UC utan när det faktiskt kan vara Chrons.. Suck..

Fler mediciner fick jag också föressten. Förutom asacolen och prednisolonet så har jag nu även pred-klysma rektallösning som jag tar på kvällen och pentasa-suppar som jag ska ta en varje morgon. Så nu känner jag mej minst sagt full av mediciner..

Ja, det är väl det som hänt de senaste dagarna. Jag märker att allt blev väldigt rörigt skrivet nu men jag hoppas att ni hänger med lite iaf =)

Och som jag skrev högst upp så var jag tvungen att följa med mamma upp till Lima igår. Min pojkvän ska nämligen vara här uppe i två veckor nu och gå en intensivkurs så att körkortet blir avklarat nån gång. Och i mitt nuvarande skick klarar jag mej inte själv så det var bara att följa med upp. Det är skönt på ett vis men väldigt tråkigt på ett vis. Mitt mål nu är iaf att vila så mycket jag kan, ta alla mina mediciner och be en bön att jag ska få må bättre när jag kommer ner till Stenungsund. Jag vill bara bli bättre igen så att jag kan umgås med mina vänner, vara i skolan så mkt jag orkar och inte känna mej tvungen att ha en toalett inom 5 meters räckhåll..

Idag märkte jag att kortisonet börjar ta ut sin rätt också. Jag vaknade hur pigg som helst klockan kvart i sju. Och jag brukar sova som en stock till klockan tio minst. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte somna om utan tillslut gav jag upp och duschade och gick in i stora huset till mammas stora förvåning som inte är van vid att jag är uppe tidigt;) Och nu är jag jätterastlös men jag vet inte vad jag ska göra. Rastlöshet, uttråkning och orkeslöshét kombinerat med en jättepigg känsla i hela kroppen är rätt drygt. Jag tkr att jag blivit lite svullen i ansiktet nu men jag kanske inbillar mej. Om inte annat så blir jag det säkert snart.

Men nu ska jag kila iväg och se vad min pojkvän har för sej.

Ha det så bra allihopa!

Over & Out

 

Elsa

4 maj 2009 09:20

Hejsan! Förstår att du grubblar en hel del över diagnos och medicinering för tillfället. Det är inte lätt när man försöker förika sig med sin sjukdom och det helt plötsligt blir så tvära kast. Att man kanske till och med har en helt annan sjukdom än vad man trott.
Jag har svarat på din fråga i ett inlägg i min blogg. Tänkte att det kanske var fler som undrade. Så du får kika in där och kolla svaret på hur man kom fram till att det var Crohns som jag har ;)
Krya nu på dig och kämpa på. Ta det lugnt och lyssna på din kropp. det brukar man komma en bra bit på ;) Sköt om dig! kramar

http://elsavictoria.blogspot.com

 

Nillano

4 maj 2009 09:42

Hej!
Jag halka in här via Elsas blogg, minns inte om jag varit inne och skrivit något vid tidigare tillfälle. Men var nog ett tag sen i så fall.
Skönt att undersökningen är över, men som du säger, vore skönt för dig att få en fast diagnos.
Mycket medeciner blir det, får hoppas du stabiliserar din sjukdom och hittar en medecin som biter bra och håller ner inflamtionen efter att detta skov är borta.
Har du gjort något kul över valborg?
Kram nilla

http://www.livetskalevasnu.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya bloggadress är:   www.kekkeskrypin.blogspot.com

Hejhej. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu meddelar att jag inte ska skriva mer i den här bloggen. Som ni märkt så har det inte varit så mycket skrivande den sista tiden och det är nästan på pricken ett år sedan jag började blogga. Det har hjälpt ...

Hejhej. Nu är jag här igen;) Jaa, dagarna går och här sitter jag. Så känns det. Jag gör inte så mycket. När F är hemma är det roligt för då har man ju nån att prata med och vi går ut och promenerar och lagar mat och så. Men oftast så jobbar han och d...

Jag vill börja med att säga att jag är inte en sån som klagar. Och oftast tycker jag inte synd om mej själv. Så att alla vet det. För jag måste skriva av mej nu för jag är så himla arg. Och ännu värre blir det för att jag tillåter mej själv att påver...

Hejsan! Som ni märker så är det väldig dålig uppdatering här för tillfället. Så jag tänkte att det är bäst att ge er ett livstecken så inte nån tror att jag blivit jättesjuk eller nåt. För jättesjuk är jag inte utan det går riktigt bra med magen. Jag...