Jag blir så arg på vissa personer så jag vet inte vad jag ska ta mej till. Varför räcker det inte med ett nej? Vänner som inte kan acceptera att man mår dåligt är inga bra vänner. Borde det inte räcka med att säga; "-Nej jag orkar tyvärr inte komma och hälsa på idag för jag mår inge bra." Uppenbarligen så hjälper inte det. Utan personen/personerna i fråga bara tjatar och tjatar och säger grejjer som att men så farligt kan det väl inte vara att åka buss i en timme, eller men du kan ju komma hit och lägga dej, eller sluta sjåpa dej och kom hit, så illa kan det inte vara. Okej om dom frågar en extra gång om man verkligen inte orkar komma, men inte tjatar femtioelva gånger utan att acceptera ett nej. Fy faan vad det stör mej!!! För dom har ingen jävla aning om hur det är att ha dom här förbannade sjudomarna. Den värsta maggrejjen dom varit med om är kanske på sin höjd magsjuka. Och ska jag göra så då när dom är magsjuka? När dom har asont i magen och diarre och mår illa. Ringa och tjata och säga åt dom att skärpa sej? Nej, jag gör inte så. För jag vet hur det är att må dåligt. Och magsjuka är ingenting mot dessa sjukdomar. Och såna som inte har UC eller Chrons, kan aldrig i sin vildaste fantasi tänka sej hur det är. Sådana magsmärtor jag har när jag mår dåligt skulle "vanliga" människor garanterat åka in till akuten med i tron om att dom håller på och dör. Men dessa hemska smärtor är vardagsmat för såna som jag. Vi måste leva med detta, eftersom att sjukdomarna är kroniska, så vi har helt enkelt inget val. Och att då behöva stå ut med tjat från människor i ens omgivning som inte fattar ett jävla dugg, det tycker jag verkligen inte att vi förtjänar. Jag får be om ursäkt att jag sitter här och skäller på folk i allmänhet, för jag vet att långt ifrån alla är såhär. Men jag hoppas att nån känner igen sej och tänker sej för nästa gång..!

Hmm. Jag känner mej som en eldsprutande drake men jag var bara tvungen att avreagera mej lite.. Som sagt så håller mina sjukdomar sakta men säkert på att bli verkliga för mej själv. Så det kanske egentligen är ett bra steg på vägen att stå upp för sej själv och den här skiten. Eller jag vet inte..

Men nu ska jag gå och kolla hur kallt det är ute, ifall jag ska försöka mej på att gå en promenad med vovvarna:) Jag kommer nog uppdatera mer under dagens gång så vi hörs senare!