Hejhej!

Nu är jag här igen;)

Jag måste börja med att säga en cool sak! Den här veckan var jag i skolan alla dagar!! Jag är jättestolt över mej själv. Och om jag talar om att det är nog rekord, så fattar ni att frånvaron brukar vara hög för mej i skolan. Så det är ett steg i rätt riktning, för nu vet jag att jag kan vara i skolan en hel vecka. Liksom att kroppen klarar av det. Men det tog ut sin rätt i trötthet kan jag lova.. 

I fredags hade vi inflyttningsfest här i lilla lägenheten, och vi var som mest 16 personer tror jag i en etta på 33 kvadrat. Det är inte dåligt;) Men klagomål från grannen fick vi klockan tio och då försvann partystämningen helt. Vi som bara sjöng singstar, fast ioförsej, de som var mest packade skrek nog snarare än sjöng.. Jag hade i vilket fall inte någon lust att ha fest överhuvudtaget när jag kom hem från skolan på fredagseftermiddagen, men det var bara att "klistra på masken" och kämpa på. Grejjen var att tre stycken sov kvar hos oss och åkte inte förräns klockan tre igår, och då kom det fyra kompisar och liksom växlade med de andra. Och dom umgicks vi ("vi" är jag och min pojkvän F) med till klockan halv sju på kvällen. Inte förräns då kunde jag hämta andan. *PUST* Sen gick jag hem till två kompisar i nån timme eller två för att E var ledsen. Det var bara skönt att vara där så det gjorde inte så mycket. Men klockan halv tio när jag sjönk ner med älsklingen i soffan så var det som att komma till himlen. Gud så skönt det var att få ta av sej masken och bara vara. När vi gick och lade oss så somnade jag nog innan jag la huvudet på kudden. Hehe. I morse så åkte F som vanligt till Göteborg och jag somnade inte om för jag är så rastlös i kroppen på nåt underligt vis hela tiden. Utan jag skulle se på film men det blev tråkigt efter en halvtimme så jag satte mej vid datan istället. Och riktigt njöt av att ha nattlinne på mej, otvättat hår som spretade åt alla håll, mörka ringar under ögonen och mina asfula (men skitbilliga;P) glasögon på näsan. Jag njöt av att äntligen, denna dag ska jag bara få vila och ta det lugnt. Och just då ringer F från Gbg och säger; -Du kommer väl ihåg att R ska komma till oss idag och stanna tills imorrn? (R är älsklingens storebror).

I samma stund som han sa dom orden så rasade min tillvaro ihop typ.. Jag hade helt glömt bort det och sade till F att jag orkar inte, jag är lessen men det går bara inte. Då blev han lite arg på mej för att vi hade ju lovat, och då lade jag på i örat på honom! Det hör absolut inte till vanligheterna och jag blev nästan lite paff själv..:P Men när han kom hem en timme senare (själv..) så var jag arg och ledsen och vi pratade igenom vad som egentligen hade hänt. Och då insåg jag att min reaktion berodde på att han inte accepterade på en gång att jag inte orkade ha någon här i lägenheten idag,  att han inte accepterade att jag inte orkar. Bara för att det rår jag faktiskt inte för och jag kan inte göra något åt det. Sen kändes det bättre och nu efter ett långt, varmt bad och mat i magen så är det bra igen. Men jag längtar efter att få gå och lägga mej;)

Hmm, jag vill bara förklara "masken" som jag nämnt flera gånger i detta inlägg. Masken innebär att jag sminkar mej och fixar mej utåt, men mest handlar det om att jag stålsätter mej eller hur man ska uttrycka det. Inför att göra saker när andra människor är med. Ingen får se mitt sjuka jag, det är jättekänsligt, utan jag måste se bra ut och folk ska märka att jag är glad och trevlig. Inte sjuk, ledsen och svag. Men mest är det psykiskt. Att folk ska tycka att jag är som alla andra. F säger ofta att jag borde få en oscar för hur bra jag "spelar", som han uttrycker det. Jag kan sitta i lgh och vara hur trött och svag som helst. Medans jag i nästa sekund lyser upp som en sol och är jätteglad och skrattar och är pigg, bara för att det kom några och hälsade på t.ex Jag är alltid sån utåt sett. Nästan ingen har sett den sjuka sidan av mej. Oj, nu blev det väldigt invecklat här men jag hoppas att ni förstod någonting. Men jag undrar, är det nån som vet vad jag menar och känner igen sej??

Nu har jag skrivit så jag klarar mej, jag ska alldeles strax sätta mej och titta på film. Men innan jag går härifrån så vill jag säga till dej Elsa, att du finns i mina tankar nästan hela tiden och jag hoppas att allt går bra för dej och att du får ett anständigt liv igen som du verkligen förtjänar. Jag håller tummarna för dej allt jag bara kan!!:)

Ha det så bra allihopa!!

Puss & Kraam