Hejsan!

Jag tog det här kortet igår när jag och älsklingen var ute på en lång, skön promenad i det fina vädret. Vi hittade en jättehäftig vandringsled som vi följde, så det var skönt att få gå i skogen och inte på asfalt som man numera är van vid. Igår ringde äntligen läkaren också och talade om att mitt calproteinvärde eller vad det kallas var lite för högt. Så det var inte bra men heller inte speciellt dåligt. Det blev en stunds diskussion om hur man ska göra nu med underhållsmedicinering. Just nu är jag medicinfri för att jag mått skit av mina förra underhållsmediciner. Och jag mår ovanligt bra. Det är lättare att veta hur kroppen mår när den inte har något annat som påverkar den. Och nu när skolan och livet börjat rulla på har jag ingen lust att avbryta den utvecklingen av ytterligare veckor med biverkningar som gör mej totaldäckad. Därför sa faktiskt min läkare (kors i taket!) att jag ska få vara medicinfri i två månader till. Sen ska det tas nytt avföringsprov och så ringer han mej och talar om hur det provet ser ut. OM värdena då är sämre så är det som han sa, att man tydligt ser vilket håll det går åt. Alltså är jag illa tvungen att knapra i mej underhållsmedicin om magen inte håller sej i schack. Vilket jag hoppas, hoppas, hoppas att den gör!

På tal om annat så kom jag på mej själv idag med att ha dödsångest. När jag var hos psykologen senast så diskuterade vi det en sväng, och hon sa riktigt vettiga saker som fick mej att tänka efter. Det samtalet är det första som vi egentligen talat om det jag är där för, mina sjukdomar, och det var ett väldigt givande samtal för mej. Jag riktigt längtar tills jag ska dit imorrn igen:) Jag fick lite övningar av henne som jag tyvärr inte gjort, för jag har inte haft några psykbrytanfall sen dess och det behöver jag ha för att "släppa ut allt ordentligt" bland annat;P Men på tal om dödsångesten så satt jag och flippade mellan kanalerna en stund tidigare ikväll och fastnade en stund vid "unga mödrar" på kanal 5. Där tittade jag i godan ro tills en ung mamma som hade leukemi skulle till sin läkare och få veta att hennes framtid inte såg så god ut. Hon hade slutat med sina cellgifter i en månad i hopp om att bli gravid. Men då hade leukemin ökat med sjuttio procent så hon var nu tvungen att börja ta cellgifterna igen om hon inte skulle dö.. När läkaren sa det så bytte jag kanal.. Det tog mej så hårt på nått vis. Tjejen på tv;n var så söt och bara något år äldre än mej. Hennes enda dröm var att få barn vilket är i princip omöjligt. Man bara såg henne och hennes pojkvän sitta där, förkrossade, och läskigt medvetna om att livet är för kort. När jag hade bytt kanal så började jag pyssla med annat för att tänka på bättre grejjer. Men bilden sitter kvar. Alldeles för mycket stannar kvar. Jag bara försöker låtsas för mej själv att det inte gör det. Tidningsartikeln med den före detta hockeystjärnan Fredrik Olausson, som nästan avled pga av sjukdomen PSC, förföljer mej. Jag VILL INTE att sånt ska påverka mej. Men eftersom att jag antagligen också har PSC så är det kanske inte så konstigt. PSC är för er som inte vet en sällsynt följdsjukdom till Ulcerös Colit, som gör att levern och gallgångarna inte fungerar som de ska. Men jag känner mej så fjantig på nåt vis. Jag mår ju bra nu liksom. Jag borde vara glad över det. Samtidigt som jag kanske inte borde skämmas över mina känslor utan det bästa kanske vore att släppa ut dem. Suck. Min psykolog säger att människans undermedvetna lägger saker man själv inte vill tänka på på andra utan att vare sej en själv eller de andra märker det. Så att det är därför som mina vänner och min pojkvän pratar om sånt som rör mej, min sjukdom och döden. Fastän jag inte gör det. Det lät vettigt när hon sa det och tipsade mej om att försöka tänka på såna saker själv istället för att låta andra göra det åt mej:P Oj, nu blev det rörigt igen och klockan är mycket ser jag. Ska ta och kila nu.

Puss & Kram!

 

singelfarsan

4 februari 2009 11:32

Ramlade över dig i nåt av registren när jag sökte nåt annat. Jag har också haft u.c Haft skriver jag e-som jag har opererat bort de sjuka delarna av tarmarna. Så jag vet lite om hur du har det! Kämpa på, tjejen! Förr eller senare hittar de väl bot mot det och större chans att det sker under din livstid än min! Jag hade den från c:a 25 års ålder till c:a 45. Då valde jag operation e-som inte ens cortisonet hjälpte längre.
Hade stomi i ett år, sen "byggde" de om mig så att det kommer vanliga vägen igen. Funkar bra för mig men det finns inga garantier, tyvärr!

http://singelfarsan.bloggagratis.se

 

Blomsterbarnet

5 februari 2009 13:18

Hejsan och tack så jättemkt för din kommentar =) Det är alltid skönt att höra från andra som vet vad man går igenom. Och det är som du skriver, man får hoppas att dom hittar botemedel mot skiten, bokstavligt talat;P Skönt att höra också att du verkar må bra nu. Men jag har alltid undrat en sak. OM du hade ledvärk eller andra besvär i samband med uc:n förut, är dom borta nu när du opererat dej? Ha det så bra!!=)

http://blomsterbarnet.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya bloggadress är:   www.kekkeskrypin.blogspot.com

Hejhej. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu meddelar att jag inte ska skriva mer i den här bloggen. Som ni märkt så har det inte varit så mycket skrivande den sista tiden och det är nästan på pricken ett år sedan jag började blogga. Det har hjälpt ...

Hejhej. Nu är jag här igen;) Jaa, dagarna går och här sitter jag. Så känns det. Jag gör inte så mycket. När F är hemma är det roligt för då har man ju nån att prata med och vi går ut och promenerar och lagar mat och så. Men oftast så jobbar han och d...

Jag vill börja med att säga att jag är inte en sån som klagar. Och oftast tycker jag inte synd om mej själv. Så att alla vet det. För jag måste skriva av mej nu för jag är så himla arg. Och ännu värre blir det för att jag tillåter mej själv att påver...

Hejsan! Som ni märker så är det väldig dålig uppdatering här för tillfället. Så jag tänkte att det är bäst att ge er ett livstecken så inte nån tror att jag blivit jättesjuk eller nåt. För jättesjuk är jag inte utan det går riktigt bra med magen. Jag...