Exakt såhär känns det idag..

Jag har fått nog nu och  jag har bestämt mej! Jag tänker inte stoppa en enda salazopyrin-tablett till i min kropp. Det är så himla mkt jag vill göra som jag inte kan göra nu.. Ikväll skulle jag, F och hans polare fira min födelsedag genom att åka iväg någonstans och hitta på nåt skojj. Och det har jag sett mycket fram emot. Men nu har vi fått ordna så att vi ska vara hemma hos F och käka nåt o se på film istället. Bara för att jag mår så jävla dåligt så jag vet inte ens hur jag ska orka se på tv och umgås med dom. Sova är ju min grejj för tillfället. För då är det inte huvudvärken, tröttheten, yrseln och illamåendet som styr.. Och imorrn var det tänkt att jag skulle åka in till Gbg och handla presenter och lite saker eftersom jag drar hem till Lima igen om en vecka. Men jag vet redan nu att det inte är någon ide att inbilla sej att jag orkar det imorgon.. Jag kommer vara tacksam om jag ens tar mej ut te F på Tjörn i eftermiddag..

Ingen människa förtjänar att må så dåligt som jag gjort nu i en vecka. Detta lidande är absolut inte värt att ledvärken eventuellt blir bättre om tre månader! Då lär jag mej hellre leva med den. Från och med ikväll så går jag tillbaka till att använda asacolen, för jag står inte ut mer..

Bye.