Hejsan!

Sent på eftermiddagen igår ringde min läkare och vi pratade en stund. Jag var helt förkrossad nästan för jag hade så fruktansvärt ont i magen och jag berättade allt om min mardrömshelg. Han tyckte att det var helt och hållet uppenbart att jag är i ett skov nu och att det inte var nån ide att chansa utan nu var det hårda puckar som gäller. Så imorrn blir det fasta och lavemang hela dagen och coloskopi på torsdag klockan två (han fixade en akuttid åt mej så det är därför det ska ske så fort). + att nu är det kortisonbehandling som gäller. 8 tabletter varje morgon i en vecka och sen blir det nedtrappning med en tablett i veckan. Det är bara att hoppas att det biter bra nu så att jag bara behöver ta det i åtta veckor. När jag hade varit ner på torget och hämtat medicinerna och handlat lite saft och juice tills imorrn (var jätteförvånad att jag klarade av det med tanke på mina magsmärtor) och kom hem och ställde medicinerna i köket så blev jag både gråt och skrattfärdig. Mitt medicinintag från och med nu per dag ser ut följande:

*Morgonen; 8 prednisolon 5 mg, 2 asacol 800mg, + en tuggtablett som kalktillskott.

*Kvällen; 2 asacol 800mg + en tuggtablett som kalktillskott.

* Min vanliga astmamedicin seretide diskus som jag alltid tar morgon och kväll.

Och jag vet att detta är en fis i rymden till skillnad från vad vissa andra sjuka tar, men för mej känns det rätt mycket just nu.. Jag ser inte fram emot att samla på mej vätska och få värmeväxlingar som en klimakterieko. Det är det jag kommer ihåg mest från när jag åt kortison för ett år sen. Att jag svettades asmycket och frös om vartannat, att ansiktet svällde upp som en ballong och att jag blev väldigt darrhänt. Det är det jag minns av att äta kortison och det visar sej väl snart hur det blir den här gången.

Skolan har föressten drabbats väldigt, väldigt hårt den senaste tiden och allt jag har att göra klart den här terminen kommer inte hinna bli klart. Och nu finns det inte en chans att det ska gå. Så mycket bekymrad och ledsen ringde jag rektorn på min skola och det blev bestämt att jag ska gå en extra termin. Jag klarar det inte annars. Hon sa det att det är viktigast att det blir gjort, inte när det blir gjort. Vilket är ganska logiskt. Så jag tar studenten med mina klasskompisar i juni 2010 men så går jag hösterminen också sen för att bli helt klar med allt. Så som det ser ut just nu så behöver jag inte känna pressen från skolan för tillfället och jag kommer bli florist tillslut. Så det har hänt mycket idag och jag har inte fattat nåt av det än. Jag agerar som en robot, kanske för att skydda mej själv på nåt vis, men allt sjunker nog in så småningom. Nu ska jag se på tv en stund innan det blir sängen, lär gå upp halv sju och börja med lavemanget imorrn bitti så nån sovmorgon blir det inte iaf. Jag hoppas ni har det bra allihopa!!

Puss o kram