Jag tycker att den här bilden passar in väldigt bra på hur jag mår.

Så illa som det är nu har det inte varit sen jag blev sjuk i UC för lite mer än ett år sen. Och det går så fort. Bara över helgen nu så har det förvärrats betydligt. Jag har varit förkyld i nån vecka nu och därför inte lagt märke till hur magen betett sej riktigt. Men i torsdags var förkylningen nästan borta så jag tänkte gå till skolan och allt på fredagen, men när jag vaknade på fredagsmorgonen var jag totaldäckad. Inte i förkylning utan i att magen gjorde så himla ont. Dålig i magen har jag varit en tid men eftersom att jag haft fullt upp med att snyta mej så tänkte jag väl inte på det. Så nån skola var det inte att tänka på. Utan jag rinde min handledare och hon och rektorn är hur hjälpsamma och förstående som helst och säger att jag inte ska tänka på skolan utan vara hemma och krya på mej, men ändå känner jag mej så värdelös när jag inte klarar av att gå till skolan.. Suck.. Men tillbaks till saken då så hade jag hemskt ont i magen i fredags och i princip bara låg i soffan eller sängen och tittade i taket och tryckte i mej olika smärtstillande och antimåillatabletter osv för att klara av eftermiddagen. För det är nämligen så att i hela mitt liv har jag drömt om att få åka motorcykel. Och på torsdagskvällen ringde F;s och min vän D och frågade om jag ville åka motorcykel med honom på fredagseftermiddagen. Så ni kan ju gissa att jag ville det liksom!;) Och på nåt jäkla vänster lyckades jag klä på mej fyra lager kläder i värmen och åka motorcykel med honom. I tre timmar var vi borta, men vi åkte inte hela tiden utan vi hälsade på hans tjej och min vän E ett bra tag också. Men det var så underbart. Jag trodde innan vi åkte att jag kanske skulle vara lite rädd om han åkte fort men jag blev helt lugn när vi åkte. Det var en obeskrivbar känsla av frihet, och för första gången på flera år kände jag mej inte sjuk, bara oerhört fri. Och nu kommer ni tro att jag är helt dum i huvudet eller självmordsbenägen eller liknande, men det var även en bra känsla på nåt vis att veta att om jag släpper taget om D medans vi åker så ramlar jag garanterat av och antagligen så dör jag. Nu hade jag inte alls i tankarna att jag skulle släppa taget, det är inte så jag menar. Men när jag har tänkt på det såhär i efterhand så tror jag det berodde på att jag kände mej lika dödlig som alla andra. Äh, det är ingen ide att jag försöker förklara utan när jag kom hem iaf så var det jag hade att säga att jag förstår att så många älskar att åka motorcykel, men jag fattar också varför många dör. Men om ni som är sjuka inte vill känna er sjuka för en stund så vet ni vad jag rekommenderar. Efter den MC-turen var jag ännu mer utmattad men vi samlade hela gänget hemma hos J och grillade och umgicks. Och för första gången orkade jag inte "spela" glad och så. Utan jag satt och var trött på en stol och var inte så social som jag brukar, vilket inte plågade mej så himla mycket, och då är det illa:P Vi kom hem klockan ett på natten och jag däckade på en gång. Igår var jag med en kompis nere på torget och tog det lugnt, satt vid havet i solen och myste bara. Sen tog jag det lugnt och så skulle D och E komma på kvällen och mysa. Kvart i sex var jag på toa och kom ut därifrån helt förstörd. Det var nämligen blod i bajset. Usch vad ledsen jag blev. Jag sminkade över det rödgråtna innan vi fick besök, men de stannade inte så länge för de skulle åka till en fest och kolla lite. Och dom ville ju jättegärna att jag skulle följa med, men jag kunde inte för jag hade så ont i magen och så är jag på toa hela tiden. F stannade hemma med mej iaf och resten av kvällen var jag bara ledsen och sen gick vi och la oss. När det är så illa att man inte kan vara med och åka bil i en halvtimme då är det illa.. Och idag är det inte mkt bättre. Jag har knappt sovit inatt för att jag har ont i magen, men klockan elva gick jag upp och sen klockan elva har jag varit på toa och gjort nr 2 tolv gånger. Och klockan är "bara" sex. Det bara rinner ur mej och det är blod och slem och åååj. Jag orkar inte och jag vill inte. Det enda jag har lust med är att borra ner huvet i marken och låtsas att jag inte finns. Och så ont i magen som jag har idag har jag aldrig haft i hela mitt liv tror jag. Fortsätter det såhär så är jag väl död i övermorrn.. Jag har iaf lyckats äta en måltid idag vilket jag är stolt över. Min matlust är lika med noll så jag har knappt ätit de senaste dagarna och tur är väl det, annars hade jag väl bajjat ännu mer. Ne, imorrn blir det till att ringa medicinmottagningen och säga åt dom att dom för i helvette lär göra nåt nu. Hur långt ska det gå innan nån agerar liksom? Det enda jag vill är att må bättre så att jag kan gå till skolan och umgås med mina vänner. Är det för mkt begärt?

Nu ska jag gå på toa igen (konstigt!!), och sen får jag se om jag kan peta i mej nån mer mat. Och så ska jag tänka tillbaka på när jag åkte motorcykel för då kände jag mej lycklig! Ha det så bra allihopa!

Kraamar