Jävla skitdag.

Jag ber om ursäkt över att jag svär och att detta kommer vara ett väldigt negativt inlägg, men fy faan vad jag är trött på mitt liv och mej själv. Denna dag har varit en av dom i raden många värdelösa dagarna i mitt liv. F sov hos mej inatt, vilket var trevligt, det är så himla skönt att slippa vara ensam. Imorse gick jag upp när F skulle ta bussen till skolan. Och jag mådde jättedåligt. Det är svårt att förklara men det är en trötthet som är fruktansvärd + att man är yr, varm och svettas och fryser om vartannat. Jag skojjar inte när jag säger att svetten nästan runnit av mej hela dagen idag. Och jag har inte sprungit maraton precis, utan jag har legat i min säng hela dagen och sovit. Och känt mej som den mest misslyckade människan på jorden. Jag har alltid som mål att gå till skolan på morgonen, därför blir jag också fruktansvärt besviken på mej själv varje gång jag inte tar mej iväg. Idag var det en extra viktig dag för jag skulle ha haft ett möte med min handledare på eftermiddagen, som var väldigt viktigt. Och jag försökte, jag verkligen försökte ta mej iväg. Men det bara gick inte. Jag orkade fan inte ens duscha. Jag till och med åt pasta till frukost för jag tänkte att det kanske skulle ge kroppen en energikick och göra mej piggare. Men det hjälpte inte ett dugg.. Suck.. Så här hemma har jag legat hela dagen och hatat mej själv och min kropp och undrat varför jag lever egentligen. F är en ängel som någon skickat in i mitt liv, men en sånhär dag hjälper inte ens det. Och mamma som jag brukar prata med i telefonen varje dag kunde och orkade jag inte ens tala med, för jag vill inte att hon ska känna vilken misslyckad dotter hon har som inte klarar av nånting.

Jag känner mej så jävla ensam, sårbar, trött och ledsen.

Du vet väl om att du är värdelös?

Ja det vet jag..